Will I end up there I think? Only god really knows

Jag upplever det stressigt som fan att vara tjugotre. Det har varit stressigt att vara en ungvuxen sedan jag blev en. Från så många olika håll hör en ”råd” om att det är viktigt att mellan 20 och 30 göra följande saker.

– skaffa sig utbildning och grunden till en karriär.
– få livserfarenhet
– have the time of your life , så att en har nått att se tillbaka på när alla ungar ska på fotbollsträning och lasagnen är bränd o en tröst äter ostbågar i matkällaren , då kan en tänka att ; fan va gött det var på Phi Phi Island 2010, med en bucket i ena handen och en påtänd engelskman mellan benen.( OBS ej självupplevt)
– börja spara till lägenhet.
– och så vidare., för att efter 30 är det lite sent.


Jag känner bara; nej för i helvete !

(Vissa trivs säkert med detta, bra för dem, men min blogg, mitt liv.)

Ibland känner jag mig stressad för att jag bar flänger runt och jagar dömmar. Speciellt när jag träffar folk i min egen ålder som är färdigutbildade och tjänarna feta pengar.
Fast då tänker jag på vad lyckligt lottad jag är som har kunnat bo och jobba i Norge och Sverige och tjäna nog pengar för att ha en sjukt bekväm livsstil och rest så in åt helvete mycket. Det jag lärt mig ifrån resor, människor jag mött och det liv jag hittills levt har ju gjort mig till en mycket mer själsligt berest och mer allmänbildad person än vad universitetet skulle kunnat.

Sen att vissa saker jag lärt mig är typ drinkrecpet och att hemkört smakar bäst med colalight är kanske inte samma typ av kunskap som en lär sig på universitet…men den har ökat min livskvalitet!

För övrigt så finns det inte en chans att jag skulle ha varit redo för att plugga ännu eller ens ha en karriär. Alla är inte entreprenörer eller drivna av karriärs klättrande. Jag vill nog bara ha ett jobb som är tillfredsställande och ger nog pengar. Förmodligen som involverar att hjälps andra. Min moder började plugga när hon var 32 bast och hade tre ungar under åtta år. Kan hon kan jag.

Tänk att ha utbildning, lägenhet, jobb, rutiner men inga historier om hur vi åkte polisbil i Honduras eller gick över Prags broar i soluppgången och lyssnade på den amerikanska överstens krigshistorier. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Men tänk att köra på , vara 45 och ba. Helvete ! Jag vill ju också ha en semester romans och gå på fullmoon party. Men så går det inte för att det är innebandy cup i Örebro snart.

Jag längtar efter att ha familj ,efter att plugga och påta i min trädgård, men kanske hittar jag andra roliga saker så att dessa aldrig blir av? Hur som helst så har jag hela universitets äventyret framför mig! En måste följa hjärtat. Plugga nåt som gör dig lycklig inte ger mest pengar. Älska, skratta ,utforska, våga, gråt, lev ! Skitsamma om det är innan trettio eller efter fyrtio.
Livet är långt och världen är liten !

Normer angående vad en bör göra och när kan dra åt helvete.

20130813-095344.jpg

One thought on “Will I end up there I think? Only god really knows

  1. Fan vad klok du är människa.

    Här sitter jag, nydumpad och ett krossat hjärta. Med en flygbiljett som går tillbaka till Australien om två veckor, men med alla planer förstörda av en pojkes känslor som inte längre finns. Med föräldrar och ett samhälle som tjatar om plugg. Och med ett eget huvud som varken vet ut eller in.

    Brukar klicka mig in på din blogg när jag behöver skratta, gråta, ett gott råd. Just i natt fick det här inlägget mig på lite bättre humör och tårarna slutade rinna för en stund i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s