Jag väljer livet

” What ever you do, promise me you’ll never lose that amazing spark of life in those beautiful eyes of yours”

Vi hade spenderat en kväll på en paradis ö i Karibien med att bryta arm, spelat biljard och pratat om livet. Jag satt på biljardbordet och hen pratade om sin dotter och sin livs kärlek. Hen följde mig tillbaka till mitt hostel och kramade mig hejdå. Länge.

Jag tänker ofta på det där om gnistan i ögonen som hen sa till mig. Det är så uppenbart när jag inte mår bra, för då finns den inte där. Alla kan se det och jag kan inte ljuga om det.
Och Richie har sett det, hur jag tappar fokus på livet och hur jag inte kan äta eller sova och bara blir förvirrad och trött. Och då tar han tag i mig. Lyssnar i en timme och sen säger han ”vi gör något åt det”. Han ger inte bort allt det han är, han lägger inte ner sin själ i att rädda mig. Han sträcker bara ut en hand och ger mig en liten kraftknuff i rätt riktning.

You are recovering Victoria, your are nowhere near where you were a year ago or one and a half year ago. You are here. You get out of the bed in the morning.

Och det är så jävla sant. I februari är det två år sedan jag gick in i den där väggen. Två år sedan hela världen rasade samman och i februari är det ett år sedan jag åkte till Kuba. Livrädd och med ångesten konstant närvarande men ständigt ett steg längre bort ifrån den misär jag befann mig i under våren 2011. Och det har tagit tid att komma tillbaka. Att hitta kraft och mod. Även om jag flängt runt halva jorden och så vidare så har ångesten ofta varit närvarande, den finns ju i mig och jag kan inte fly ifrån den.

Så säger han ”om du kan tänka såhär negativt kanske du kan tänka lika positivt”. Som en blixt från klar himmel. Det är klart jag kan det. Och det har jag gjort i 3 veckor och det fungerar.

Jag har varit sjuk så himla länge och att få komma till en plats utan spår av ångest eller sjukdom har gjort mig gott. Jag får fokusera på mig , bara mig. Jag får reda ut mina förhållningssätt till saker och människor i min takt. Och framförallt så får jag välja vilka människor jag vill ha runt mig. Inget drama, inga känslomässiga vampyrer.

Så det blir mycket träning, fokus på att äta regelbundet, RIKTIG MAT, dricka öl, jobba, skratta, och mysa med Richie. Livet går ut på att älska och jag vill aldrig göra något annat någonsin igen.

Ett steg i taget lämnar jag ångestbubblan och det två senaste åren bakom mig, ett steg i taget släpper spänningen i bröstet och jag kan tänka att ”äh vad gör det om hundra år”. Ett steg i taget så börjar jag lita på människor och att de faktiskt kan bli mina vänner. Förut hade jag gått på fester och sociala saker men hållt mig till ”mina egna” pratat med folk men aldrig släppt in, personlig men aldrig privat, för trött och för trasig för att orka. Men nu vill jag. Jag vill uppleva allt det fina relationer kan ge, jag har varit tvungen att låta människor gå ur mitt liv för att deras närvaro inte gör mig gott längre. Jag vill fylla de utrymmena med skratt nu. Jag är orkar ha vänner igen. Och jag träffar människor, och ibland känner jag mig dränerad efteråt, för att det tar så mycket. Men det kommer vara värt det. Bara för att jag låtit några riktiga rötägg bli mina vänner förut så betyder inte det att alla människor är idioter. Det är värt att våga. Men det krävs också träning för att våga prata med folk och inte bara var ”Richies flickvän”. Men det kommer , ett steg i taget.

Ett steg i taget lägger jag hjärtesorg och nederlag i en speciell ficka i hjärtat, inte för att glömma men för att påminna mig om att jag överlever och att livet går vidare. Ett steg i taget går jag emot att leva i nuet. Starkare för varje dag. Ibland svagare men det går bra.

Att varje dag få vara omsluten av kärlek är den bästa uppladdningen för återhämtning. Att låta känslorna vila och bara leva här och nu,  det känns bra. Så himla bra.

Tack livet, för att jag får vara här och försöka lite till.

75092_10151323385334231_1175433476_n 385206_10151323379944231_1007708200_n 533636_10200261292481780_954290201_n 542160_10151323386949231_375800408_n 3814_10151323384369231_1522758695_n(RADIOAKTIV ÖL PÅ NYÅR !!!) min uppfinning. mycket bra. Tequila on the rocks. Inte så bra dagen efter.

Annonser

4 reaktioner på ”Jag väljer livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s