För hjärtat pumpar utav nitroglycerin / Om att gå av planet och träffa han som har ens hjärta

Det som känts så rätt och som den enda alternativet hela sommaren var helt plötsligt inte så självklart längre när piloten sa att vi snart skulle landa. Tankarna på planet hade gått mellan hopp och förtvivlan. Nervositet och förväntan. Glädje och Panik. Pappas ord ekade som i min skalle ”du är alltid välkommen hem” .
Hem ja, hem, hem, hem, skapa ett nytt hem?

Jag mindes den där gången jag hade så mycket ångest att jag inte kunde andas och Linnea kröp ner under duntäcket, höll om mig och hjälpte mig tillbaka till verkligheten. Aldrig vill jag hamna i en sån situation igen, aldrig vill jag ha ångest över hela mitt liv och glömma det som är viktigt. Det är därför gör jag detta, det är därför jag måste göra detta. Jag kommer klara det och annars är jag alltid välkommen hem, påminde jag mig när hjulen slog emot backen på Kanadensisk mark.

Så gick jag av planet. Nervös för att nått skulle vara fel med mina dokument eller viktiga papper. Oro i onödan, som oftast. Det tog två sekunder att få visumet aktiverat och mina väskor kom först av alla. När jag gick genom gången som avslutas med välkomsthallen så slog det mig att jag verkligen är här, efter en blixtförälskelse, tre månaders samtal via skype och tusen känslor så var jag där. Han står bakom dörrarna och väntar på mig. Nu är det upp till bevis om vi har något hållbart här. Panik, nervositet, handsvett.

Kommer ut, söker honom med blicken, tänk om han inte känner igen mig,T tänk om inte jag känner igen honom? Jag ser honom inte. Fan fan fan.Han har inte hunnit i tid.
Så står han där. Han ler, säger inget, lägger armarna runt min midja, jag placerar mina om hans hals och kysser honom. Kysser honom som om han var den som gav mig syre. Kysser honom som det var det mest naturliga i världen. Gubben bakom ber att få komma förbi  och säger något skämtsamt om att det minsann var ett kärt återseende för vår del.  Jag kan inte slita mina händer ifrån Richie. Måste liksom känna på honom för att fatta att jag är här,  där han är, att han är på riktigt.
Han bara ler.

– Du är här. Jag kan inte fatta att du är här. Välkommen till Toronto.

Advertisements

3 reaktioner på ”För hjärtat pumpar utav nitroglycerin / Om att gå av planet och träffa han som har ens hjärta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s