And I shiver at the thought of you

När jag sökte hjälp i april förra året så var jag fast besluten att gå till botten med varför jag mådde som jag gjorde. På något plan hoppades jag på en diagnos. Gör mig bipolär eller manodepressiv på pappret. Ge mig adhd och personlighets-störning när vi ändå är på gång. Ge mig något att förhålla mig till, ge mig riktlinjer för hur jag ska leva utan ångest, pumpa mig full med mediciner, bara jag slipper känna såhär. Men så blev det inte. Det

Socialfobi och ångestlidelse blev det. Paranoia var där i början och när det var som värst. Men i takt med att behandlingen hjälpte försvann symptomen och när jag slutade med terapin i december hade jag inga psykiska lidelser kvar alls på pappret. Eventuellt en liten mild släng av add. Men förmodligen inte mer än någon annan. Jag hade helt enkelt en liten släng av mycket. Mest ångest såklart. Ångest för allt.

Ångesten, ja den kommer alltid vara där. Det handlar om att bemästra den. Det handlar om att vara snäll emot sig själv och lyssna. Jag har inte lyssnat på den där lilla rösten på länge. Resan var som en enda virvelvind av endorfiner. Inga måsten, bara nuet. Jag vill ju leva så, i ett lyckorus. Men allt blir så extremt då, var kyss blir en förälskelse, var tugga är den bästa du tagit och varje soluppgång är vackrare än den förra.
Endorfinbaksmällan blir ett faktum.

Jag behöver alltid mycket tid för att återhämta mig mentalt. Både från positiva och negativa händelser. Hade det inte varit för att mina vänner tjatade ut mig i somras så hade jag begravt mig i jobb och mitt duntäcke. Faktum är att jag höll mig sysselsatt för att inte tänka. Sen kom augusti och jag gjorde det jag gör bäst, flyr. Flydde till Oslo, Borås, schweitz, Stockholm, gymmet, Facebook.

Nu är jag här. Och jag ska inte vara då hård emot mig själv och låta själen vila. Njuta av livet, mig och honom. Det andra kommer lösa sig. Det gör det alltid.

Som min dagisfröken sa till min mamma ”den där ungen, hon kommer alltid att klara sig”. Jag tänker lita på det.

Lyssna på den där ungen som dagisfröken pratade om. Vad är det hon behöver? Vad vill hon ha?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s