Skam är inget jag har, skuld är något en får.

Jag hatar när någon berättar för mig vad jag borde känna. Hur kan man ens uttala sig om en sådan sak?  Hur kan en säga åt någon annan vilka impulser som borde skickas mellan hjärna och hjärta och skrev och nervtrådar ? Hur kan man ta sig den rätten ? Hur kan man ta sig den rätten och kalla sig vän?  Vill en tala om för andra hur de bör känna för att de inte kan förklara sina egna kännslor?

Jag vill känna utan skuld. Skam är inget jag har, skuld är något någon annan ger en.  Länge trodde jag mig vara befriad ifrån girighet, stolthet och skuld. Tills jag idag insåg att det inte spelar någon roll om jag gjort mig av med mina, jag blir ändå offer under någon annans. Och så kommer livet nog vara.

Jag älskar så mycket. Jag blir begeistrad och förälskad. Hänförd och glad. Kärleken till livet ligger mig nära till hands. För att jag ger mig den rätten. Jag har modet att glädjas av små ting och älska utan större grund. Kan inte bara de omkring mig glädjas för min skull ? Och på så sätt ge mig rätten till mina känslor, ge mig rätten att känna det jag känner just för att jag känner det. Utan skuld, skam eller måsten.

Men jag ångrar ingenting. Ingenting alls.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s