Tacka fan för att jag är så lättfotad på fyllan.

Ju mer jag pratar med den där mannen på kontinenten bortom havet, ju mer förundras jag över hur stort hans hjärta är. Hur varmt och genuint hans skratt är och om det ens är möjligt att ha ett sådant solskensleende som honom. Jag har gått runt med ett leende på läpparna i flera veckor tack vare honom och ibland blir jag nästan lite chockad och oändligt tacksam för att han, denna fantastiska människa vill vara med mig. Tacksam över att han väntar på mig och vill att jag kommer dit.

Han får mig att känna mig fantastisk. Alla mina bra sidor framkallas i  hans närhet och jag är precis den jag vill vara med honom. Och jag får vara precis den jag är också. Med allt vad det innebär, och det vet vi ju kan innebära en hel del.

Det bubblar av längtan och förväntan i hela kroppen inför September.
Underbara människa du fattas mig.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s