Om när det ljusnar vid horisonten.

Idag är en pissedag.
Kroppen gör ont, är trött och svullen.
Känns inte som jag haft något liv de senaste två veckorna. Den där fylletorsdagen med vänner var välbehövlig.  Det blir ju lätt att en saknar mycket när en är understimulerad och sliten. Jag saknar Richie och att resa. Känna solen bränna axlarna och sanden bränna fötterna. Saknar att chilla i hängmattor med en bira i handen och prata med människor jag inte visste fanns. Jag saknar värmen och att upptäcka platser och personer.

Men !
Nu är mördararbetsveckorna slut. Imorgon ska jag till doktor och reda ut min kropp.
Sen kan jag förhoppningsvis börja träna igen och då kommer glädjen tillbaka.
Det vankas 4 dagars ledighet och en sensommar fyllt av vänner, fest och resor.

Innan jag vet ordet av står jag där på Arlanda och säger hej då till mamma och pappa igen. Och 10,12 timmar senare får jag slänga armarna kring Richies hals. Och då behöver jag inte sakna honom mer. ( Och så får man ligga ! Regelbundet ! Halle fucking lujah!)

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s