Att våga leva

För att summera resan rätt bra så måste jag ta citera Celine Dion, hur smörigt det än må vara. Men såfort jag tänker på det bästa med de fyra månaderna så tänker jag på dessa textrader;

There were things I’d never do again
But then they’d always seemed right
There were nights of endless pleasure
It was more than any laws allow

Jag sade upp mig ifrån mitt fasta jobb, min tillvaro i Oslo, lägenheten, Rsd. Livrädd för i princip allt bestämde jag mig för att jag inte ville leva i ett liv omringat av ångest. Och genom att utmana mig själv växte jag, vågade mera och ångesten minskade och känslorna lycka och frihet blev allt oftare närvarande i livet.

Tre månader innan avfärd var jag rädd för att åka buss och gå till affären. Tre och en halv månad senare inser jag att jag hänger i fötterna och tittar på ett par kossor ovanifrån, precis hoppat bunge jump ifrån en korg mellan två berg.  150 meter ner. Jag tänkte inte ens. Max sa att han skulle hoppa och då tänkte jag att, varför skulle inte jag också göra det ? Det är kul att titta på kossor upp och ner, ovanifrån när man hänger ifrån ett rep, det är verkligen det.

Jag svalde den socialfobi jag haft så länge och tog kontakt med människor utan problem, något som aldrig skulle ha hänt tidigare. I början med hjälp av öl, men väldigt snart utan några som helst hjälpmedel. Och att möta människor var det mest givande med hela resan. Jag raggade upp folk ! Och blev avvisad ibland och tog det ändå bättre än jag väntat mig. Upplevde saker på den där resan som man måste vara med för att förstå. Vissa var så konstiga att det inte är någon ide att berätta om och andra så idiotiska att man bara suckar när man tänker på det. Men då var det rätt. Då var det fantastisk och ibland nödvändigt.  Då var det livet.

Jag är inte sjuk längre. Jag är inte deprimerad och jag är inte ätstörd. Jag klarar allt från och med nu.Ångesten kommer nog finnas där hela livet. Men det handlar om att inte låta den ta över.
Att våga.

Jag vågade leva. Det är jag så jävla glad för.

2 thoughts on “Att våga leva

  1. Jag blir så jäkla glad när jag läser din blogg. Hur jag hittade den minns jag inte men jag har stannat sedan första gången jag läste den. Ska själv ut på en resa till Australien om två veckor och det har varit väldigt peppande att läsa din blogg under min uppladdning. Jag, den blyga och mesiga tjejen från byn mitt ute i skogen, ska åka helt ensam till stora landet Down Under och förhoppningsvis klara mig där i nio månader. Känns oerhört bra att gå in här och läsa och förstå vilken otrolig resa jag är på väg att ge mig ut på.🙂

    Ha det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s