hemma

Sitter i mammas och pappa soffa och lyssnar på Bob Dylan. Precis som dagarna innan avfärd. Men nu sitter jag här, brunare, fattigare och med ett huvud fullt av känslor och minnen. Funderar på att att snöra på mig skorna och springa till liljeholmen. Förbi min gamla lägenhet och det nya köpcentrumet.

Jetlaggen är påtaglig. Klockan är halv fyra, jag vaknade för lite mer än en timme sedan efter fjortontimmars sömn. Hela kroppen värker. Huvudet är förvirrat och tungt och jag har inte ätit eller sovit ordentligt på lite mera än en månad.

 

Men för en underbar resa. Som jag utvecklats som människa. Som social varelse, sexuell varelse och som den ångestbemästrare jag blivit. Jag är stolt. Stolt över mig själv. Över att jag är här. Över att jag har kvar den där gnistan i ögonen som jag lovade någon att jag aldrig skulle förlora.

Första dagen i Havanna, Cuba. Vitare hy och tänder, ett fett bankkonto och ett sinne fullt av rädsla och nyfikenhet. Jag är fortfarande nyfiken men absolut inte rädd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s