Att vara vid liv

Nicaragua. Vad är det här för jävla land egentligen? Aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att jag skulle åka hit. Än mindre att jag skulle resa över Atlanten med just de människor jag är här med eller att jag skulle kasta mig ut ifrån 150 meter med en lina runt fötterna. Aldrig hade jag trotts att min ironman tatuering, som skulle vara en slags frihetssymbol skulle bli den kukmagnet den visat sig vara.

För ett år sedan, när ångesten åter igen gjorde entré och förlamade mig lovade jag mig själv att leva ett annat liv om ett år. För den livsstil jag haft i 20 har ju uppenbarligen inte fungerat.

Och här är jag nu. I en säng i ett rum som luktar fukt och sol. Utanför rycker stormen tag i palmblad och fönsterluckor. Som jag har levt i nuet dessa senaste veckor. Så ångestfritt och avslappnat. Det jag har längtat efter så länge.

I ett kök i costa rica, med en drink i ena handen och en jordgubbe i en andra känner jag hur det börjar pirra igen. Där i mellangärdet innanför revbenen. Livet har återvänt till mina ådror. Jag kan le ända ifrån ryggmärgen nu.

2 thoughts on “Att vara vid liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s