Sen är det rätt svårt att vara glamorös när man oftast kommer hem med snor i håret

Det har liksom inte varit någon ide för mig att göra mig fin när jag fick till jobbet förut heller. Självklart var jag hel, ren och respektabel när jag kom, men aldrig när jag gick.
Ingen av mina kollegor såg ut som om dom blivit körda i en dokumentförstörare eller sprungit gatlopp med 14 gladiatorer när dagen var slut, bara jag. Alla är aktiva med barnen  med det är bara jag som ser ut som en 1,5 åring som ätit lasange när dagen är slut.

Med andra ord, det var rätt värdelöst att göra sig superfin för att gå till jobbet när sminket ändå satt under ögonen innan förmiddagssamlingen. Och när man har en dynsrytm som består av jobb-gym-äta-sova så förstår jag inte vitsen av att pynta sig lite extra.

Att sminka sig och fixa hår och sånt är kul som fan. Men inget jag prioriterar på vardagar. Och sen känner jag att jag vill bara vara mig själv inför ungarna på jobbet. Det finns säkert andra vuxna i deras närhet som är tillpiffade 27/7. Då tänker jag någonstans att det är bra att jag är den där vuxna som hellre målar tusch på huden än läppstift. För det är ändå den jag är.

Summa summarum av detta febriga osamanhängande inlägg: 

Hade mitt hår varit 10 cm längre hade jag varit nöjd.
Jag äter hellre en ordentlig frukost än sminkar mig innan jobbet.
Fast jag är ändå jävigt nöjd med den jag är och hur jag ser ut när allt kommer omkring.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s