All that you can’t leave behind

Snön föll i tunga flingor utanför och stearinljusens lågor flammade i fönstret.
Jag låg i min säng på Darres Gate och lyssnade förälskat på Robert Plants nya album.
Rummet var ett kaos av disk, kläder, ölburkar och saker. Det vita väggarna kala.  Vi visste ju att vi inte skulle bo där så länge till så vi brydde oss inte om att inreda stället. Men trots den spartanska inredningen så var det hemtrevligt som fan. För jävlar vad vi levde i den där lägenheten. Jävlar vad jag levde. I en orkan av öl, snö, mackor, pianomusik, dekadens, söndagskaffe och hångel var jag så lycklig som jag någonsin har varit.

Kvällarna i min säng, jag läste böcker, upptäckte ny musik via datorn och inspirationen till livet bara flödade. Jag skrattade i timmar, var orädd och ångestfri. Kände livet och glädjen pumpa i alla ådror. Den glädjen som var så stark. Som genomsyrade allt, glädjen som gjorde andra glada , som skapade fantastiska dagar och gav liv åt än mer fantastiska nätter.

Kanske är det det som är den magiska ekvation som kallas lycka?  En salig blandning av att vara lite smått överviktig, sexuellt tillfredsställd, pank och öldrickande. Jag vet inte.
Men jag saknar känslan av att vara avslappnad och tillfreds. För jag orkar inte kriga mot mig själv mer.

Tänk att få dansa i en tornado av liv.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s