Om rädslor och paranteser

Jag är rädd för att få malaria.
(läkaren sa att jag inte får ta de billiga tabletterna pga medicin jag tagit förut, men att det inte är någon större risk och att annan behandling än myggnät och mygg spray är överflödig. Vill jag ändå ta malaria tabletter så får det blir de dyra. 1400 kr allt som allt. Jag behöver inte ha panik för jag kan 1. Prata med läkaren när jag ska dit om fyra veckor 2. köpa medicinen. Jag har råd.)
Jag är rädd för att hamna i bråk med myndigheterna i alla länder på resan, förutom Usa.
( Varför i helvete skulle vi göra det? Vi ska inte smuggla knark så det är lugnt. Vi ska inte starta bråk eller vara för fulla. Blir vi utsatta för något finns ambassader och försäkringar. Varför, varför skulle vi hamna i fängelse? De flesta av de länder vi ska besöka livnär sig till stor del på turismen, de tar hand om sina turister.)
Jag är stressad över ekonomin och saker som måste köpas och ordnas innan avresan.
(Jag har förmodligen störst resebudget av alla som ska med på resan och jag har en stor utgift utöver kost och logi och Disney World. En ipod. Vet ni vad en ipod kostar i Usa ? 790kr. Jag ska förmodligen inte ta dykarcertifikat, hoppa fallskärm eller bungyjump. Ville verkligen ta dykarcert förut, men har förlikat mig med tanken på att panikångesten kan uppstå och det är inte värt det. Kanske ändrar mig på plats. Alltså, pengarna kommer räcka. Och jag har gjort trehundra listor på saker som ska köpas. Allt kommer bli bra, och det finns affärer i centralamerika också.)

Det är lite utav ett examensprov på terapin, den här resan.  Jag är med trygga vänner, på ställen med många backpackers, helförsäkrad och med nog pengar på kontot att ta första bästa flyg hem om jag skulle vilja. Det är en plats att växa på och sluta vara så rädd för världen, rädd människorna, rädd för mig själv. Det som ofta händer när folk är rädda är att de slutar våga och på så sätt blir allt fler saker läskiga och tillslut kan man inte lämna sängen. Jag tänkte göra tvärtom. Utmana mitt jäva psyke. Ifrån en trygg plattform. Jag har förberett mig så bra och grundligt det går. Och jag är inte ensam, inte på resan, inte hemma. Det kommer gå bra på plats. Bussar kommer inte hålla tidtabellen, vi kommer betala överpriser som de turister vi är och ja, jag kommer få öva mig på att inte slå ner alla sexistiska jävlar som kommer slänga ur sig sexistiska kommentarer. Men jag åker för att lära mig, lära mig om världen, människorna, om mig själv. Jag åker för att växa som människa, för att lära mig slappna av och inse att jag inte kan kontrollera och förbereda allt. Framförallt åker jag för solen, vännerna och för att skapa minnen. Jag åker för att leva. Det kommer gå bra, jag har ju kommit hit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s