ang mammor och smink.

Jag hänger ganska mycket på genusforum, kanske inte jätte aktivt, men det är intressant att ta dela av andras åsikter och funderingar. Men en spontan tanken som kom upp ang mammor som minkar sig och hur dem kan ändå kan säga till sina döttrar att de duger som de är.

Mamma har alltid använt smink, kanske inte överdrivet men mascara och lite basgrejer.
Hon hymlade inte med att hon rakade benen eller klämde finnar eller försökte äta ganska hälsosamt.

Jag gick ofta loss på hennes makeup när hon inte såg (förlåt mamma). Det slutade faktiskt oftast med att jag gjorde teatermakeup, typ köttsår och helt flippade sminkkakor i massa olika färger. Jag lånade också föräldrarnas raklödder och kletade in ansiktet för att leka att jag rakade mig.

Detta handlade inte om att jag trodde att man måste raka sig eller använda smink. Jag såg det som en del av att vara vuxen. Jag hade ett samtal om detta med en vuxen när jag var i tioårsåldern och minns att jag sa att.  ”Barn ska inte göra sånt. Det är sånt som vuxna gör, som att dricka öl eller köra bil. Men alla vuxna gör inte det heller så ja tror att man får välja om man vill.”

Svårare än så var det inte.
Och behöver inte bara.
Visst, samhällspress, ideal och normer i all ära och viktighet.
Men vi måste ju börja någonstans och rom byggdes inte på en dag.

Uppenbarligen så räckte det för mig att mina föräldrar var osminkade och orakade då och då. För att jag skulle få en ganska vettig bild av kroppen.

Sen fick jag ju ätstörningar iallafall men det är ju inte deras hårborttagnings eller sminkvanors fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s